TEXTILMUSEET: VAD KÄNNETECKNAR ETT MÖNSTER? - Artist Textiles 16/9-25/9 2016

Vi pratade mönster och Artist Textiles med Tonje Kristensen, universitetslektor och doktorand inom textildesign på Textilhögskolan i Borås.

Vad fokuserar du på när du besöker Artist Textiles?

Jag tittar främst på vilket uttryck mönstret har. Det uttrycket baserar jag bland annat på rapporteringen (systemet som mönstret är byggt på), mönsterkompositionen och färgerna. Men också hur ytan disponeras. I mitt doktorandarbete jobbade jag mycket med skala och rapport. En rapport är ett mönsterelement och är den del av ett mönster där allt är olikt innan det upprepas. Jag tittar sedan mycket på repetitionen i mönstret, alltså vad som återkommer. Det finns vissa saker som jag tycker kännetecknar ett mönster och det är repetitionen och hur hög komplexitetsgraden i mönstret är, alltså det jag kallar för njutningsaspekten. Det handlar om att man inte ska förstå mönstret vid första anblicken. Man ska kunna upptäcka flera olika saker ju mer man tittar på mönstret. På nära håll ser jag en sak, och på längre håll upptäcker jag något annat. Sammanfattningsvis fokuserar jag främst på skala, repetitionsfrekvensen och njutningsaspekten, men mönstrets skarvar och mötena mellan dem är också viktigt!

Om du jämför med dagens textiltryck, vad kan du se för skillnader?

Tekniken går så fort framåt så det är mycket digitaltryck idag och tidigare var det plantryck för hand och med maskin, rotation eller screentryck. Det är väldigt tillgängligt för alla att göra mönster idag. Jag tycker nog att jag ser när det är ett riktigt bra hantverk bakom ett mönster. Ögat ska inte hänga upp sig på någon detalj som inte riktigt funkar. Jag tror att den största skillnaden från dagens mönsterkompositörer och mönsterdesigners är att många tror att det är så lätt att göra mönster och att det blir bra på en gång, men så är det inte riktigt. Mönsterformgivning kräver kunskap och känsla för färg, form, komposition och proportion. Upprepningen av form över en yta ska skapa dynamik och rytm. Mellanrumsformer, harmoni, symmetri och spänning är andra begrepp en mönsterformgivare bör känna till.

Man ska inte underskatta hantverket bakom ett mönster och det blir så tydligt när det är presenterat som det är på Artist Textiles. Här visas tygerna på stora platta ytor. Hade alla mönster varit presenterade på ett klädesplagg så hade jag inte sett skarvarna och mötena. Det beror helt och hållet på vad man ska ha mönstret till. Har man ett all over-mönster så ska man kunna lägga mönsterdelarna var som helst. Som Andy Warhols Clowns, det måste ses från ett visst håll medan ett all over-mönster kan vridas och vändas på hur man vill. Det har inte någon speciell riktning. Zandra Rhodes mönster Lipstick, är ett exempel på ett tyg som inte är ett all over-mönster. Skulle man sy ett klädesplagg av det skulle det bli mycket spill.

Vad tycker du kännetecknar ett mönster?

Just nu undersöker jag hur viktig repetitionen är för ett mönster. Vår hjärna läser ett mönster även om det inte innehåller identiska upprepningar. Jag tycker mönster som nästan upprepas är väldigt spännande. Det som jag tycker definierar ett mönster är alltså att det upprepas och att saker och ting återkommer. Så länge några delar i ett mönster uppfattas som att de liknar varandra och återkommer tycker jag det kan passera som mönster.

Jag gjorde ett jätteroligt projekt med en grupp studenter där jag bad dem undersöka sambandet mellan mönster och regler. Går det att formulera några regler utifrån ett speciellt mönster? Eleverna fick välja ett antal regler och göra en designuppgift utifrån de regler de kommit fram till. Naiva som vi var trodde vi att det skulle bli ett mönster. Men det blev det inte. Resultatet av workshopen blev att det antagligen inte finns något samband mellan mönster och regler. Men något slags samband tycker jag nog ändå att det är. Man kan ju definiera regler på olika sätt också. Vad är egentligen en regel?

Vilket mönster tycker du är mest intressant och varför?

Jag är väldigt svag för Joan Mirós Dancing Figures, det var det första jag såg när jag kom in i utställningshallen. Den är så välkomponerad och njutningsaspekten är så hög. Här kan man upptäcka nya saker även om det är ett superenkelt mönster! Det är en tredjedels halvförsatt, vilket innebär att mönsterrapporten är förskjuten med en tredjedel i höjd- eller sidled och mönstret har tre färger: svart, grön och gul på vit botten. Den är så simpel den kan bli i positiv bemärkelse. Dessutom är den väldigt typisk Miró.