"Jag börjar högstadiet under en av de varmaste augustidagarna någonsin.
Trottoarerna är kulliga och mjuka efter veckor av trettio graders värme
och jag sover med vidöppna fönster och duschar kallt. Det är 1997 och
mina kläder är nyinköpta. Platåskor i blått och korta hotpants, svart
kladdig kajal och vitlackade naglar.
...
Det är mitt sjunde år på Engelbrektsskolan,
men ändå är alla ansikten i aulan nya. De har flyttat från
mellanstadieskolor i närheten och jag har bestämt mig för att också bli
ny. Inga fler spetskantade blusar och snörskor. Aldrig mer.
Jag sätter mig ensam längst bak och ser min bästa kompis några rader
längre fram. Hon har håret tillrättalagt i röda spännen och en ljust blå
knäppt skjorta. Hon börjar i matteklassen idag och vi kommer inte att
säga mer än några ord till varandra under högstadiets tre år, men det
vet vi inte än. Jag har tjock mascara, en stram hög tofs och lever på
trettionio kilo förväntningar. Nu börjar allt om.
Nu ska jag bli populär.
Nu ska jag bli populär.
...
Hon heter Nathalie och vi är bästisar efter tre dagar. Hon har lila
läppstift, tjocka kastanjebruna lockar och skrattar åt allt, högt över
gator och tunnelbanor. Hon skriver tusen kom-ihåg-lappar i sin filofax
och ritar sirliga bläckblommor runt om. Inom en månad har vi
synkroniserat vår garderob och är oskiljaktiga. Jonna börjar tre månader
efter skolstarten och ansluter sig till oss. Hon har mjölkblont hår och
pratar tyst och försiktigt. Vi svär på evig vänskap och köper matchande
ögonskuggor.
...
Vi skriver lappar
på lektionerna vad vi skulle göra med dem om vi bara vågade. Hur livet
kanske skulle kunna vara bra och annorlunda på en annan skola och vi
drömmer om platser där vi får klä oss på vilket sätt vi vill utan att
någon spottar i ens dunjacka. Men trots alla ord och allt pekande ändrar
vi inte på oss. Istället köper jag blått läppstift och Jonna ännu högre
platåskor."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar