Våren 2010 skolkar jag mer än någonsin tidigare
Skolan innebär för mycket stress men tomrummen som blir istället, märks av tristess
Jag ligger hemma i min säng och tittar på Skins
Vi sitter längst bak i tåget på väg till Göteborg och lyssnar på I'm a loser av Marianne Faithfull
delar hörsnäckorna till min älskade Sony Ericsson
Melodin fyller bröstkorgen
Rastlös lycka
Du är min bästa vän
När jag tänker tillbaka på de där tågfärderna, ser jag framför mig att vi tuggade tuggummi. Men det gjorde vi nog inte. Det hade bara passat.
Vi kommer mest att driva runt när vi kommer fram
Sitta på café och kanske försöka komma in på Nefertiti
Sedan gå till Jazzhuset
På Jazzhuset är alla 16, 17 och 18 år gamla
Killarna är inte särskilt snygga men tillräckligt mycket popsnören för att vara åtråvärda ändå
Det är Håkan, Pulp och Franz Ferdinand
Ljudet studsar lite i lokalen, men basgången kränger i hela kroppen
Jag har 15 den strumpbyxor trots att vinden biter tag i skinnet
Jag har ett par klumpiga klackar som jag tror passar till allt
De har lite platå och jag blir jättelång
Man kan dansa hur länge som helst i dem och jag har dem jämt jämt jämt
Just ikväll är det spontanfest på Skansen kronan
Himlen blir aldrig riktigt mörk
Berget blir fullt
Vi går hem i gryningen
Någonstans i gräs som inte trampas av hundratals dansande fötter, lägger sig daggen
Koltrasten spelar
Jag kommer att ta mig igenom gymnasiet
och ta en kandidatexamen
Jag kommer träffa någon jag älskar
Flytta till Berlin och köpa fler klumpiga klackskor
Allt det där är fortfarande framför mig
Och sommaren, sommaren är framför oss
Med anledning av Lars Wallins utställning samlas besökarnas egna Fashion Stories här. Har du ett klädesplagg som berättar något? Kläder som bär på något särskilt minne? Dela med dig på sociala medier och använd hashtag #fashionstoriesborås eller skicka ett meddelande till vår Facebooksida så publicerar vi den (anonymt om du vill)
Skolan innebär för mycket stress men tomrummen som blir istället, märks av tristess
Jag ligger hemma i min säng och tittar på Skins
Vi sitter längst bak i tåget på väg till Göteborg och lyssnar på I'm a loser av Marianne Faithfull
delar hörsnäckorna till min älskade Sony Ericsson
Melodin fyller bröstkorgen
Rastlös lycka
Du är min bästa vän
När jag tänker tillbaka på de där tågfärderna, ser jag framför mig att vi tuggade tuggummi. Men det gjorde vi nog inte. Det hade bara passat.
Vi kommer mest att driva runt när vi kommer fram
Sitta på café och kanske försöka komma in på Nefertiti
Sedan gå till Jazzhuset
På Jazzhuset är alla 16, 17 och 18 år gamla
Killarna är inte särskilt snygga men tillräckligt mycket popsnören för att vara åtråvärda ändå
Det är Håkan, Pulp och Franz Ferdinand
Ljudet studsar lite i lokalen, men basgången kränger i hela kroppen
Jag har 15 den strumpbyxor trots att vinden biter tag i skinnet
Jag har ett par klumpiga klackar som jag tror passar till allt
De har lite platå och jag blir jättelång
Man kan dansa hur länge som helst i dem och jag har dem jämt jämt jämt
Just ikväll är det spontanfest på Skansen kronan
Himlen blir aldrig riktigt mörk
Berget blir fullt
Vi går hem i gryningen
Någonstans i gräs som inte trampas av hundratals dansande fötter, lägger sig daggen
Koltrasten spelar
Jag kommer att ta mig igenom gymnasiet
och ta en kandidatexamen
Jag kommer träffa någon jag älskar
Flytta till Berlin och köpa fler klumpiga klackskor
Allt det där är fortfarande framför mig
Och sommaren, sommaren är framför oss
-------------------------------------------------------------------------------------
Med anledning av Lars Wallins utställning samlas besökarnas egna Fashion Stories här. Har du ett klädesplagg som berättar något? Kläder som bär på något särskilt minne? Dela med dig på sociala medier och använd hashtag #fashionstoriesborås eller skicka ett meddelande till vår Facebooksida så publicerar vi den (anonymt om du vill)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar